Förra helgen fick jag besök utav V som kom till mitt jobb med en jättegod cupcake och en söt kitty-nalle för att uppmuntra mig under min breakdown-period, vilken vän jag har ♥ Har förresten fått många frågor ang bilden i app-inlägget så jag tänkte lägga upp ett nytt inlägg om just dom apparna jag har på min skärm snart. Upcoming posts: Android APP | LASEK ögonoperation | Fotoutrustning – och annat smått & gott ^-^

Å juste, ett inlägg med fototips kommer också. Har ni några requests? Lämna en kommentar om vad jag kan lägga in i fototips-inlägget! ;}

Har jobbat övertid hela veckan och även under gårdagen, kommer nog fortsätta jobba övertid den kommande veckan med. Under veckan har jag inte mått så särskilt vidare, men på jobbet försöker jag att stänga bort privatlivet fastän vissa dagar kan kännas påfrestande. Har fått jättebra respons på min insats, både från coacher och kunder! Fick även en t-shirt med Rihanna på som present utav jobbet för att jag har kämpat så bra, jag är så stolt över mig själv. Trodde aldrig att jag skulle få ner min statistik så mycket under sista veckan som ”trainee” :DD

Har även utnyttjat mitt presentkort på 500 kr på MediaMarkt, köpte ett nytt minneskort från SD – Extreme Pro, finally! Har tidigare fått flytta mitt minneskort mellan system- och digitalkameran. Sen har jag fyndat lite underkläder på Gina Tricot och fått hem 2 nya filtar, en i rosa och en med leopard mönster på ♥ kostade bara 29/39 kr st på ÖoB! Åh juste, har toppat och färgat om håret igen, hej då utväxt! ;D Har även gjort en ny nageldesign, ska visa er imorgon! :) Nu blir det min favorita thai gryta {se mitt recept här} till middag och senaste Harry Potter filmen, imorgon går jag upp 5 för att jobba^^

Såg denna grymma film med Christina Aguilera för ett tag sen men jag har verkligen fastnat för den här låten: Bound To You, sen någon månad tillbaks och jag tröttnar aldrig. Har ni inte sett den? SE den, klicka HÄR trailer. Christina aguilera är så bra, älskar hennes röst!

Bildkälla

Har fått två paket på posten som jag har tänkt visa er, men jag tar nog det imorn ist :) Har bl.a tröstshoppat under dessa nätter som jag har suttit uppe till 2-3 på morgonen, äter och sover så dåligt igen. Jobbar övertid hela denna veckan och jag måste egentligen ta mig själv i kragen. Ingenting går bra för mig. Ända sen mormor gick bort har jag verkligen känt hur min energi bara försvinner.. och mitt tålamod för sura kunder börjar avta, meen jag försöker, måste trots allt försöka stänga bort privatlivet och ens bekymmer. Känner mig så förbannat känslig bara, jobbigt :( Tack så mycket till alla er som har kollat till hur jag mår, ni är guldvärda ♥

Tände nyligen rökelser till min mormor. I lördags lämnade hon oss.. på nåt sätt så är det ändå en lättnad. Tanken att hon inte längre behöver lida. Jag önskar att jag kunde träffa henne en sista gång :’( Jag minns fortfarande hennes min när jag kom hem med en gul pch fluffig ank-nalle som kunde sjunga och dansa. Jag ville inte se henne ledsen så jag åkte och köpte en stor ank-nalle för att muntra upp henne, min lilla mormor.. Du har kämpat hela livet och det finns ingenting du inte klarar av. Äntligen får du somna in i lugn och ro.

Varning för långt inlägg! Nu har det gått 12 dagar sen operationen och synen blir ju bara bättre och bättre men den är inte 100% skarp ännu. Det tar sin tid den här läkningsprocessen. Många av er var väldigt nyfikna på hur operationen så jag tänkte berätta lite kort om det:

På operationsdagen vaknade jag tidigt för att gå till veterinären med Lara så jag hann ju bli väldigt illamående och nervös inför operationen. Eftersom jag skulle få lite värk- och lugnande tabletter så var det viktigt att jag åt mat innan operationen. Väl inne i operationssalen fick jag bedövningsdroppar i ögonen och en ögonlockshållare placerades runt ögat för att jag inte skulle blinka. Läkaren började pilla och ”putsa” med något otäckt verktyg i ögat – han skulle föra horhinnans yttersta cellager åt sidan. Obehagligt. Jag fick hela tiden fokusera på ett rött ljus och ena sakunden var det röda ljuset åt helskotta och andra sekunden var det kolsvart fastän jag hade ögonen uppspärrade. Där fick jag känna på hur det känns att vara blind för några sekunder, läskigt! Sen var lasern igång och det började smattra som om någon smällde fyrverkerier eller hällde vatten i upphettad olja.. och så började det lukta bränt. Tror jag luktade bränt runt ögonen de två första dagarna, kunde känna lukten i kudden haha! Bild på hur dom gör under operationen. Bildkälla. Sedan sattes bandagelinser i ögonen.

”LASEK är en vidareutveckling av den beprövade metoden PRK och används vid stora synfel samt om du har en tunn hornhinna. Vid LASEK används en svag alkohollösning för att kunna föra hornhinnans yttersta cellager åt sidan. Lasern formar om den främre delen av ögat så att synfelet korrigeras. Därefter förs cellskiktet på plats och bildar ett vävnadsplåster som underlättar läkningen. Cellskiktet behöver stöd för att inte lossna från hornhinnan dagarna efter behandlingen, därför läggs en bandagelins på öga. I ögonlasern finns en inbyggd eye-tracker funktion som stannar eller följer efter öpgat om du tittar bort. Ögonlasern kan aldrig skada ditt öga.” – Memira.se

Bedövningen höll bara i 30-40 minuter så när jag kom hem så började jag få ont i ögonen. Tur att jag hann hem preciiis, hade fått panik om jag fortfarande var ute i dagsljuset! Försökte sova men kunde fasen inte det, gjorde så h*lvetes j*vla ont, ursäkta språket men det är bland det värsta jag har varit med om. Tog smärtstillande och det tog tid innan det började verka och när det väl hade börjat verka, så hjälpte det bara lite, men bättre än inget :D Sen fick jag 3 pipetter med bedövningsdroppar som jag skulle använda om jag hade riktigt, riktigt ont – vilket jag hade, så dom fick bli min räddning. Jag skulle undvika att använda dom alltför mycket då de saktar ner läkningen. Duktig som jag var använde bara upp en pipett :) Dagarna därefter spenderades i ett kolsvart rum (tur att vi har ett kolsvart rum utan NÅGOT ljus som faller in alls), klarade inte av att vara i sovrummet fastän persiennerna var nere och gardinerna fördragna. Klarade inte av något ljus alls, inte ens lite! Min söta mammi var jättegullig som ordnade fruktsallader, mellanmål, snacks, måltider, vatten, te ALLT. Jag var ju helt värdelös de första dagarna haha. Fick förresten sova med bandaglinserna i 3-4 dagar (som sedan togs ut på kliniken på återbesöket), kändes äckligt och obekvämt att sova med linser i. Ögonen skav, sved, gjorde ont och var ömt. Trodde att det skulle bli bättre utan linserna men icke.. Tog några dagar innan det kändes någorlunda bra utan de. Inget vatten fick komma in i ögonen heller. Trodde faktiskt att det skulle vara värre, en massa kladd och klent runt ögonen, men nope! Hade bara problem med att öppna ögonen andra dagen när jag vaknade men problemet löstes med lite ögondroppar :D

Min ögonmask som jag fick i bday present av K blev till riktigt bra användning! Hade varit extra plågsamt utan den söta och sköna ögonmasken :D Fick hem sömntabletter, värktabletter, bedövningsdroppar, återfuktningsdroppar, antibiotikadroppar och kortisondroppar och följer än idag ett droppschema som jag ska fortsätta följa hela maj-månad! Det blir en h*lvetes massa droppar och tabletter men det är vad som krävs för att mina ögon ska må bra igen. Var fortfarande väldigt öm under veckan som har varit men det går över. Trodde att jag hade gjort något fel eller att ögonen kanske skulle bli infekterade eller något, tur då att man kan ringa dom närsomhelst för att få svar ifall man skulle bli orolig – fastän det var röda dagar. Thumbs up! Synen är som sagt inte 100% skarp ännu men det är på rätt håll i alla fall. Detta är bland det bästa som har hänt mig, något jag under hela mitt liv har drömt om! Jag ångrar absolut inte att jag gjorde detta. Memira håller verkligen vad de säger och här sitter jag idag utan linser och glasögon – det kan bara bli bättre :)

Slutsats:
▪ Själva ögonoperationen är helt smärtfri och ja, man är vaken och ”ser” på hela operationen och en behandling tar vanligtvis 5-90 sekunder/öga.
▪ De första dagarna är ren plågeri – but so worth it!
▪ Man är extremt ljuskänslig och ser grymt suddigt första veckan men därefter blir det bättre och bättre.
▪ Man måste följa ett droppschema hela månaden efter operationen för att förhindra infektion osv.
▪ Återbesök för att kolla så att ögonen läker som de ska: 2-4 dagar, 2 månader och 2 år efter operationen.
▪ Första veckan undviker man vatten i ögonen, bastubad, träning, bassänger och ingen ögon-make up.
▪ Solglasögon ska användas om man vistas i solljus månaderna efter operationen.
▪ Ca 5-10 kan behöva finjustera synen och då görs en ny behandling efter några månader och det INGÅR i priset. Alla droppar och läkemedel och sånt ingår i behandlingen så det finns ingenting som man betalar extra för. De kan verkligen sin sak och finns tillgängliga ifall man är orolig/har frågor.

Pris? Det finns ju flera olika behandlingsmetoder som kostar olika från klinik till klinik. Jag fick boka konsultationstid för att se vilken metod som skulle passa mina synfel.

Har ni några fler frågor så är det bara att fråga på! Ska försöka svara så gott jag kan :D

.. tills jag ska operera ögonen, grymt nervös är jag. Kan inte sluta tänka på den dagen, känns så himla läskigt.. och overkligt! Kan inte fatta att jag ska få bra syn!! :D Men när det väl är klart och överstökat så lär det bli hur underbart som helst! Hur som.. Sam är inne i en fällningsperiod. Det är päls överallt och hur mycket vi än dammsuger så kommer det tillbaks på nolltid igen. Men det är mindre nu när jag har borstat igenom honom, oh god hade ett helt berg med päls när jag var klar! Här har ni en bild på oss från idag, se så stor han har blivit! :D

Det kändes inte alls så längesen jag bloggade om min kommande ögonoperation, då var det ändå mer än 2 månader kvar. Idag är det bara 1 vecka och 5 dagar kvar, jag är så nervös! Jag avskyr att inte ha saker och ting ”planerade”, att inte veta vad som kommer att hända, när jag kan börja jobba igen, när jag kommer att kunna använda mina ögon att se igen, när ögonen kommer att vara helt läkta, vilka förhinder jag kommer att få eller när jag kan ta hand om Sam igen osv osv. Men det är något jag får försöka leva med, man kan inte ha hela livet planerat, jag vet :)

Men det ska bli så skönt att kunna vakna upp och se visarna på väggklockan, att inte behöva leta efter glasögonen varje morgon eller tänka på att snåla på linser- och glasögonkostnader. Aldrig mer! Så jag kommer att blogga fram till nästa helg, efter det vet jag inte när jag kommer att kunna blogga igen :( Hoppas att det inte dröjer alltför länge, men fram tills dess ska jag försöka blogga flitigt! :D

En bild på lite småprylar :D Hittade en splitterny fickspegel från Joico i garderoben också :D

I fredags fick jag hem ett fint paket på posten från BeccaDesign, kolla vilket fint halsband! Ett sånt sött halsband i en sån söt liten ask kan ju inget annat få mig på lite bättre humör. Inom några dagar ska jag få upp en ny tävling här i bloggen också medan jag tar min ”bloggpaus”. Och ännu en gång så vill jag bara säga hur glad jag är över vilka fina läsare jag har, ni är så himla underbara. Tack för era kommentarer, jag läser igenom varenda en noggrant om och om igen för att inte glömma att livet inte enbart är så grått och tråkigt som jag ser det i dagsläget. Ni är guldvärda ♥

Orkar inte fylla denna bloggen med tråkigheter.. så ni som ändå vill följa mina mindre roligare dagar kan göra det här.

Ni är helt underbara, era kommentarer värmer verkligen men tråkigt nog försvinner värmen lika snabbt. Hur många vänner jag än har som stöttar mig, fina läsare, min familj eller pojkvännen så är det jobbigaste att jag ändå känner mig så ensam. Depressionens ensamhet tar kål på mig. Jag försökte ge mig på fotandet också, känner mig inte ett dugg kreativ. Försökt fota i 2½ timmar, detta var det enda som blev någorlunda ”bra”, trist.

bildkälla

Efter 5 års kämpande kunde jag ändå inte bli 100% bra igen.. Denna gång är jag påväg in i en djup depression och jag känner hur jag sakta tynar bort för var dag som går. Jag försöker att hålla igång mig själv och göra saker som jag vanligtvis gör och gillar att göra, men sysslorna blir allt färre och snart är jag i det svarta hålet igen. Det finns ingenting som lockar mig längre, inga intressen.. ingenting. Bara destruktiva tankar. Det enda jag vill är att dra täcket över huvudet och hoppas på att jag inte längre behöver bemöta verkligheten. Jag vill komma bort, men jag vet inte vart. Jag vet inte vad som blir av mig om jag blir sjuk igen, jag är så vilsen.

Om jag till och med inte längre klarar av att gå till Lindex, så är det verkligen ett tecken på att jag inte längre orkar mer. Mitt sista hopp, jag får inte ge upp Lindex – den bästa arbetsplatsen nånsin med världens bästa människor. Det enda stället som nånsin har fått mig att le dagarna långa.. somna och även vakna med ett leende. Jag få inte ge upp.

Därav min bloggpaus, så.. nu vet ni det.

Samie ligger och sover nu efter kvällsmaten, när han har vaknat ska vi ut på en promenad. Det sägs ju att promenader är väldigt bra när man inte är så särskilt pigg och gla’. Imorse bestämde jag mig för att börja gå upp 6.30 igen och komma fram till utbildningen 30 min innan start (skönt att bara få pusta ut och andas), så det är min lilla pokal idag. Ska försöka få lite mer struktur på mitt liv.. igen, jag vet. Jag har till och med fått några fylla-i papper och veckoscheman som jag ska planera för att mitt liv inte ska dyka ner i det svarta hålet igen, löjligt men ändå så krävande.

Jag har fått som råd att inte ”sluta” göra saker och ting, den senaste tiden har jag varit så passiv, så jag skaaa kämpa med bloggandet :) Återkommer efter promenaden :D Under tiden kan ni ju titta på Sam i sin backpack, haha så sööt.

Det var värst vad min uppdatering blir allt sämre hela tiden, men antar väl att det inte går att förneka det mer. För att vara helt uppriktig så har jag tröttnat på bloggandet, vet inte exakt vad det kan bero på men jag känner att jag inte orkar mer, kanske behöver jag bara en bloggpaus? Den senaste tiden har jag känt att jag har velat blogga om så mycket men det har inte riktigt blivit av, jag menar.. Uppdateringen och att hålla bloggen vid liv har aldrig varit några svårigheter för mig. Jag har aldrig känt så här tidigare gällande bloggen? Mitt liv har förändrats så mycket sen hösten 2010, medicineringen, jobb och allt vad vuxenlivet innebär.. för att inte nämna om hur mycket tid och energi jag lägger ner på Sam. Kanske har jag växt ifrån bloggen, kanske behöver jag bara veta hur jag ska prioritera alltihopa?

Om jag ändå bara hade motivationen till att blogga, lägga upp lite nageldesigner och sminktips, fixa min bloggdesign, uppdatera YOU-sidan med alla mina tips som ligger utspridda runtom i bloggen, göra iordning mitt recept som ligger och fular vid sidan om i bloggen nu osv..osv..osv. Men jag ska ta lite i taget, uppdateringen kommer iaf att vara en berg och dalbana men hoppas att ni har förståelse för detta mina fina läsare, jag tänker på er! ♥

Gud vad kul att så många ville delta i min tävling! :) Ska ta tid att gå igenom alla kommentarer och era länkar imorgon ^-^

Har haft min viktkamp i tankarna hela dagen, träffade nämligen min dietist tidigare idag. Jag berättade hur mycket jag hade slarvat med ätandet (oregelbunda måltider) och att motivationen inte längre var på topp. Man blir ju verkligen pepp (not) när man får för sig att man har fastnat i kämpandet eller att vågen vägrar visa andra siffror än samma vanliga gamla – fastän det är min våg som dummar sig lite och så blir man absolut inte pepp när kroppen fortfarande är lika skör (fastän jag vet att det tar en hel del tid innan man SER resultatet – och då ska man ha skött ätandet bra).

Ställde mig på den digitala vågen inne hos läkaren och gissa vad! Jag har gått upp 2 hela kg sen sist. Gick ju upp 6 kg för några månader sen men har tappat och gått upp, tappat.. och gått upp. Men nu har jag gått upp 7½ kg totalt. Är så otroligt glad!!! Jag kan knappt tro det själv.. och meeeeer ska jag gå upp! :) Note: Har inte haft fysiska besvär på ca 2½ månader nu, jippie! Time to sleep, långpromenad till studiebesöket med Samie imorgon bitti :DD

Varning för ett långt inlägg om laseroperation för ögonen!

Jag var ju på konsultation för min ”blindhet” igår, gick på cirkus 2 timmar.  Jag fick reda på VÄLDIGT mycket som jag alltid undrat som min optiker aldrig kunnat ge mig svar på: Anledningen till varför jag inte ha kunnat använda linser pga irritation och skavningar beror på att min hornhinna är ojämn – därför glider linserna runt i ögat och irriterar :( Jag har haft glasögon sedan jag var 5 år, i 15 hela år. När jag var yngre önskade jag alltid att jag en dag skulle vakna utan att behöva ta mig på glasögonen, men ju äldre jag blev desto mer slutade jag hoppas för att jag var medveten om att det aldrig skulle ske. Jag kan inte ens plocka mina ögonbryn utan glasögon eller linser. Kan inte heller hitta mig fram om jag tappar bort mina glasögon. En morgon hade glasögonen ramlat under sängen, jag fick panik och kunde inte hitta dom. Som en blind människa fick jag känna mig fram på golvet för att hitta mina glasögon utan att se ett skit, det är så hemskt.. Jag är trött på att leva så här.

För att få bekvämare och mer återfuktande linser (som inte ens är 100 på att de passar mig) så måste jag lägga ut 500 kr i månaden. För att få ett par glasögon med större synfält (men som ändå inte ger en så jättestor synfält) måste jag lägga ut extra pengar för det ena och det andra som slutligen går på några tusenlappar ändå. Jag är less! Det som kunde skjuta upp operationen var om min syn inte hade blivit stabil, men icke! Good news, jag har möjlighet att få en laserbehandling för ögonen – men eftersom jag har två stora synfel, varav -5.00 på närsynthet och -4.25 på astigmatismt (brytningsfel) på vardera öga så måste jag ta den ”jobbigare” behandlingen.

Många som har lättare synfel har kunnat, efter en operation, jobba som vanligt dagen efter och till och med köra bil efter någon timme och behandlingen har varit smärtfri. I vissa fall har man upplevt lite sveda och lätt irritation som försvinner samma kväll, likaså ev. biverkningar. Men den metoden som jag kommer att behandlas med kommer att ha en jobbigare process, de två första dagarna kommer att vara de jobbigaste: Jag kommer inte att kunna se, vara extremt ljuskänslig (kommer förmodligen behöva ligga i ett mörkt rum) och så kommer jag att behöva hjälp (och min söta mamma ställer upp som min hjälpande hand de första veckorna) med min vardag.. Sen till det värsta: Det kommer att göra så FRUKTANSVÄRT ont och ögonen kommer att rinna tonvis med tårar.. Det är en del utav behandlingen men det kommer att gå fint så länge jag sköter mig som jag ska med ögondroppar etc.

Den metoden jag kommer att behandlas med kallas för LASEK och det är en vidareutveckling av en metod (PRK) och används vid stora synfel. Kommer att få stanna hemma första veckan och eventuellt andra veckan, men förhoppningsvis kan jag komma tillbaks till Lindex och arbeta efter en vecka. Har satt en tid för operationen just när det är 2 röda dagar så jag kommer inte att behöva skaffa läkarintyg – om jag inte behöver mer än 1 vecka på mig förstås. Men jag kommer inte att kunna läsa eller blogga de första veckorna. Kommer att få gå på en del återbesök och läkningsprocessen är på 6 månader men jag kommer inte att se helt bra förrän efter 1 år :( Under sommaren måste jag använda solglasögon om jag vistas ute mycket då ögonen fortfarande kommer att vara känsliga och ljuskänsliga då. En bestående biverkning är att mitt mörkerseende kommer att försämras och ljuskällor så som lampor och trafikljus kommer att se lite kladdigt/ ”utsmetat” ut.. men men det är något hjärnan vänjer sig vid med tiden.

Under operationen kommer jag att få lugnande tabletter och bedövningsdroppar. Behandlingen tar cirka 5-90 sekunder på vardera öga och under operationen känner jag ingen smärta eftersom jag kommer att få bedövningsdroppar. Därefter kommer jag att få ta sömntabletter och värktabletter.. Men jag rekommenderas att ta vanliga ipren eftersom de värktabletterna som ges på kliniken kan vara för starka för mig som är i en så liten kropp :p men jag skulle ändå testa en halv tablett först och se hur det känns. Direkt efter att dom har ”skurit” det yttersta lagret på ögat så kommer de att sätta på bandagelinser för att ögonen ska kunna läka – och de kommer att tas bort senare.

För att kortfatta det hela så känns det såklart jobbigt att jag nu efter 15 hela år fick reda på vad för slags synfel jag har haft och hur dåligt det har varit, men självklart vet jag att hela mitt liv kommer att förändras efter operationen och detta är vad jag har velat sen jag ens visste att laseroperation fanns. Å andra sidan kan jag medge att jag är väldigt rädd och otroligt nervös. Nu är det ju inte förrän 2 månader kvar men rädslan försvinner ju inte för det.

Efter operationen så kommer jag såklart att vara försäkrad och jag kommer ha läkare som kontrollerar att allt läker som det ska, så återbesök är självklart. Det finns även möjlighet till regelbundna återbesök i till och med 5 år, vilket jag tycker känns väldigt tryggt. Eftersom jag har två synfel så löper jag större risk för att göra en kompletterande operation – dvs. samma operation och samma process igen (efter ca 6 månader-1 år), men det ingår såklart i priset så det är inget jag betalar extra för. Alla mediciner, läkarbesök och allt som hör till som kostar ingår i priset för hela operationen, allt som allt kommer det att gå på hela 29 500 kr men det är det värt för ett liv utan synfel. Det är 2 månader kvar till operationen men jag säger såklart till innan operationen så att ni vet :)

Och jag ska nog ta och sluta sola. Jag kände mig fortfarande blek trots att mamma klagade på hur brun jag har blivit (hon är den typiska asiaten: blekast är finast haha). Det var inte förrän jag fastnade på bild som jag insåg att jag har blivit mycket brunare ;p Här är också den vita halsduken från Wear it! :D

Min lilla hamster avled igår :’( Hon blev 2½ år gammal. På bilderna ovan är hon nästan 2 år. Vila i frid lillan <3

Min lilla bebis har blivit såå stor. Han har fått tillbaks den ulliga pälsen, dock bara själva underpälsen. Gos! Träffade på en mamma häromdan som hade en dotter med en hund som Sam, jisses vilka ”problem” dom hade, ja.. problemen var ju såklart hos dom som inte uppfostrar hunden på rätt sätt. De har låtit honom ta över kontrollen där hemma så det är han som bestämmer över dom >< Och sen klagar de på att han hela tiden ska kissa när han bara är 5 månader gammal………………. hm okay?

De har knappast försökt lära känna eller läsa om rasen så det är inte så konstigt. Verkar inte som om de har läst om hunder över huvud taget, är lite orolig för hur det ska gå för den hunden. De skaffade tydligen honom bara för att han var söt och förväntade väl sig inte att rasen är extra krävande. Mamman var helt förskräckt alltså haha. Gud vad stolt jag är över mig själv ändå, för att vara första hunden så har jag lyckats väldigt bra hittills. När vi gick iväg så gick han iväg så fint med världens finaste kroppshållning. Sam har en grymt ”stolt” kroppshållning när han går!

Varje dag lär man sig såklart nya saker. Vi har såklart mycket att jobba på än så som hoppandet (det går sakta men säkert framåt!! :D) när folk ska ”ÅÅÅÅH VA SÖÖÖT!! nä men heeeeeeeeej!!!!” – och då blir han ju såklart helt excited, men vi är på goda vägar i alla fall! och sen den svåraste biten är faktiskt ensamträningen. Hans raser är inga hundar som gärna är själva.. extra krävande på den fronten så det är lite jobbigt ibland. Men nu har vi kommit så långt att vi kan lämna honom utanför butikerna en liten stund iaf ;DD Förövrigt så har han utvecklats väldigt bra och disciplineringen är brabra! :D Blir kanske ett namnbyte också, får se när J har bestämt sig haha.

Vilka reaktioner ni fick när jag publicerade inlägget med ultraljudsbilderna, hihi. Det var en sån underbar syn att se lilla bebisen i magen röra sig runtomkring. Det är inte jag som ska bli mamma utan jag ska bli storasyster till ytterligare en plutt hihi. Jag hoppas att jag får en liten lillasyster som jag alltid velat ha men en liten bror tycker jag ju självklart inte mindre om för det! :) Jag vill att dessa månader ska gå fort så att bebisen kan komma ut till världen, jag längtar såå!! :D Helt obeskrivligt alltså. Vill hela tiden känna på mammas mage, hon är ju såå rund och söt nu och när hon berättar om hur bebisen brukar sparka i magen. Jag kikar alltid in på bebisavdelningarna när jag är ute på stan, har sån lust att rensa butikerna alltså, jisses så söta kläder det finns! ;D

En bild på mig och en kompis lillasyster från 2008.

Sanningen till varför uppdateringen har varit så kass beror på olika saker och en utav anledningarna är att jag har tappat motivationen till bloggandet. Jag menar, jag har inte ens orkat med webb design pga alla copycats… Hittade till en tjej som hade printscreenat min bakgrundsbild och klippt bort min bloggadress. Hallå, det finns en anledning till varför jag sitter och skapar eget material. Och bloggandet? Ja, jag blir smått irriterad på folk som ifrågarsätter mitt bloggande och det jag skriver, varför jag gör si och så. Jag känner att jag verkligen behöver sätta en gräns mellan att vara privat och personlig men jag känner mig ganska kluven på den fronten och det har ju inte direkt gjort mig mer motiverad. Hur är man personlig utan att vara privat?

Tänkte för en gångs skull ladda upp lite oredigerade bilder ;D Lekte lite med kamerainställningarna tidigare idag och den inbyggda blixten, detta blev mitt resultat. Endast de 4 bilderna längst upp är redigerade med lite färgfilter och mer ljus. Det står edited/unedited vid bilderna :)) Tyckte att hela ”kollaget” blev väldigt snyggt. Tänkte först bara publicera den stora bilden men sen blev det som det blev hehe, likeeeey!

.. och livet har äntligen börjat! :) Jag skulle kunna sitta här hela natten och berätta hur lycklig jag är. Alltså det är många av er som har undrat vad för sjukdom jag har och varför jag har mått som jag har gjort under dessa åren. Jag har inte vetat hur jag ska berätta, och så har jag inte funnit något begrepp på det hela eftersom allt var så otroligt komplicerat. Det ena har lett till det andra och sedan har allt bara blivit en ond cirkel. Det är inte förrän nyligen som jag faktiskt äntligen fick känna hur det känns att ”må bra”, hur det känns att komma ur den onda cirkeln och kunna leva ett (någorlunda) ”normalt” liv, hur det känns att inte behöva låta känslorna äta upp dig själv.. Jag kunde inte kontrollera mig själv, utan jag blev snarare kontrollerad utav mina egna negativa känslor, sjukt destruktivt!

Nä jag ska inte skriva mer om hur tragiskt jag har haft det ;p Jag tänkte i alla fall få ett s.k ”avslut” på det förflutna och kliva in i det verkliga livet på riktigt, 2011 nytt år, 20 år – ett år klokare.. Fasen vad 2011 har känts underbart hittills. Jag måste bara säga hur jävla stolt jag är över mig själv som inte gav upp mitt liv och hela min framtid trots att allt kändes omöjligt. Jag kan verkligen känna av varje steg som jag tar framåt, vilken otrolig skillnad ett litet steg kan göra. Och det som glädjer mig mest är att mina närmaste har blivit så chockade (på ett bra sätt såklart) och glada över vilka framsteg jag har gjort.. Det känns helt overkligt!

Något som jag måste jobba mer på är hälsan och kosten, har fortfarande sjukt dålig aptit och får ångest så fort jag ska in och handla numera.. känns jättejobbigt eftersom jag egentligen älskar att handla och känna lyckan av att få fylla min kyl haha, men är mat det sista man vill ha nåt o göra med så kan det kännas påfrestande. Men det ska ändras, jag måste bara ta reda på vad det är som hindrar mig. Men fan vad långt och tjatigt detta inlägg blev nu. Hur som, jag är suuuuperlycklig och STOLT efter så många års kämpande!

Jag och mamsen var på ultraljud den 12e, så himla underbar syn. Jag längtar så att jag spricker! Fick hem en body ur den ekologiska serien Newbie idag också. Sam var jätteduktig som väntade utanför butiken utan problem :) Berättar mer om det längre fram – jag vet! orka vara så hemlighetsfull hela tiden men men, vad ska ni göra, haha nä nu ska jag inte va sån, men jag lovar att berätta senare! ;D Födelsedagen ska spenderas hos min kära mamma och bror, de har tydligen beställt tårta till mig med! Så himla gulliga! Kan inte minnas senast dom gjorde det, fastän det kanske inte var så längesen, eller? Jag har som sagt varit så uppslukad utav min egen värld.. hur som, vi få höras på fredag! ;D KRAM på er goingar!

Egentligen inte, men inuti mitt huvud sker det en massa.. nästan lite för mycket. Det är väl inte direkt något negativt utan snarare en vändpunkt eller som nån slags wake up call. Jag har bestämt mig för att börja skriva en självbiografi.. och eventuellt trycka en bok om sisådär 5 år, det hade varit något att se framemot.. som ett hopp, ett avslut till det förflutna, en bekännelse. För ljuset i den svarta tunneln är ljusare än någonsin och jag har fått med mig så mycket under dessa 4 år som varit trots att jag vet att jag har en lång väg kvar att gå. Jag tycker att det låter som en bra idé iaf, eller det KÄNNS grymt bra! :)

Hursom, ikväll ska jag bege mig mot min fotovän Issa som ska ha något litet kalas, men jag lovar att återkomma imorgon. Har något att tipsa er nämligen :) Förresten, ni har fram till morgondagen på er att rösta på mig om ni inte har gjort det än, här :D Ju fler som röstar desto bättre! Om varenda en av er blogprenumeranter röstar så kommer jag att komma närmare vinnarplatsen ;D STORT tack till er som redan har röstat, ni är guldvärda ♥

.. liten Tsukii, som inte är så särskilt gammal egentligen. I början av året var jag så motiverad till allt. Klippte av mer än halva håret och ville börja använda linser igen och fixa iordning utseendet som jag egentligen vill ha det, men den senaste meningen är nog inget för mig, dessutom är mina naglar kortklippta och slitna = inga roliga nageldesigner.. Känner mig nästan som en gammal tant haha. Jaa, det är faktiskt trist och jag känner mig väldigt trist!

Dessutom har jag blivit så pass mammig att jag går runt och vill vara gravid. Är inne i en sån period, första gången i hela mitt liv ifall ni undrar ;p och nej, jag vill inte ha barn i dagsläget och speciellt inte om jag ska tänka realistiskt. Tycker bara att graviditet-bebis-tanken är så himla underbar och vacker. Okej, detta inlägg var bara läskigt! Låter inte alls som mig själv.. Nu får jag ta och sätta punkt innan det går för långt, haha ;D Förresten, Vad skulle ni vilja läsa mer om här i bloggen? Har bloggtorka ;(

Okej, jag har varit borta i ett par dagar och det har hänt massvis under tiden!

- Jag har klippt mig!!! MER än hälften av håret är borta och jag har en helt ny frisyr! Ska försöka fånga frisyren på bild :D
- Jag har lekt kurragömma med Sam, varför har jag inte gjort det tidigare? Sjukt roligt!
- Jag har blivit frisk :D
- Jag har träffat min familj efter en halv månad eller nåt eftersom jag har varit sjuk.
- Kollat på The Blind Side – SE DEN! Riktigt, riktigt bra film!
- Jag har gått upp i vikt – näringsdryckerna fungerar och min motivation till ätandet är på topp (regelbunda måltider och måånga mellanmål, är medveten om vad jag äter = äter mer nyttigt och jag ger ekologiska och kravmärkta varor en chans :p)
- Mina mediciner har börjat fungera och biverkningarna är 100% borta!

Åh jag är såå glad och så himla otroligt lycklig! :D 2011 har känts bäst hittills! :D Jag ska återkomma med en roligare uppdatering. Nu är klockan så pass mycket och helgen är fullspäckad utav bus så era kommentarer kommer jag att svara på snarast möjligt! :D än så länge får ni glädjas av min lycka! :D

Postkillen var väldigt tidig idag, har redan fått mitt efterlängtade paket! ;} 13,6 kg tungt paket, stackarn som gick och bar på hela lådan uppför trapporna ända upp till tredje våningen!

I paketet ligger 80 st olika näringsdrycker från olika märken, allt från smoothies till juicer som jag kan ta till mellanmålen. Ni minns när jag berättade att jag köpte Noka – dietdrycken? Well, det var en tillfällig lösning för att få i mig lite när jag mådde som mest illa och varken kunde dricka eller äta. Var sjukt desperat efter något som jag kunde få i mig under denna jobbiga period, dock var ju inte viktminskning jag var ute efter – tvärtom! jag försökte behålla den vikten jag hade samlat på mig.

Men 250 kr för 15 portioner var sjukt dyrt men what to do tänkte jag? Rätt som det var fick jag ett samtal av min dietist som hade en lösning, hon tipsade mig om näringsdrycker som ökar aptiten och minskar på illamåendet så nu är jag riktigt förväntansfull och nyfiken på dessa näringsdrycker. Hon bokstavligen räddade mig, kändes som om jag gick runt och väntade på att kollapsa för att jag inte åt tillräckligt.

Den totala kostnaden blev nästan 800 kr men jag får allt för 350 kr eftersom det är via sjukvården och min diestist, thumbs up!! Dessutom levererades paketet ändra fram till dörren utan att det kostade något extra för mig. Gissa om jag är glad! Snart kanske jag kan äta normalt igen :) Kändes extra pepp när jag hörde att dryckerna innehöll aptitökande ämnen :D

Följesedlar på några sidor, hehe :P

Mitt liv är så segt och dött just nu. Äter inte tillräckligt heller, långt ifrån. Jag börjar bli frustrerad och väldigt omotiverad till allt som har med livet att göra inkl. bloggen som ni kanske märker. Not ok! Ni får gärna komma med förslag på vad ni vill läsa om/se mer av här på bloggen!

Det enda jag orkar göra (känns det åtminstone som) är att promenera ute i snön med Sam. Riktigt härlig känsla faktiskt, har aldrig gillat promenader i kyla och snö men Sam lyckades allt få mig att gilla det. Tycker om lilla Sam mer och mer för var dag som går, trodde inte att jag kunde tycka om honom mer än vad jag redan gjorde från första dagen men tydligen är min kärlek för honom oändlig. Han är som mitt egna lilla barn, min bebis.

Gick iaf ut på en fotorunda med Samie igår strax efter lunch. Fick en ganska häftig bild på honom när han skäller, kolla in hans blick liksom haha.

Hej goingar :) Det har varit så kass och tråkig update men jag har faktiskt varit 100% fullbokad denna veckan och hjärnan är helt proppfull haha. Har träffat och pratat med så många otroligt underbara människor och livet känns så himla annorlunda när man kan se världen ur en helt annan synvinkel, jag är faktiskt väldigt lättad. Det är så mycket lättare sagt än gjort och hela det här snacket om att uppskatta och ta vara på det man har är faktiskt svårare än vad man tror och framförallt svårare när man har det krisigt själv. Man blir nästan blind och sakta men säkert kvävd av sina egna bekymmer och sorg.

Nu ska jag ta en sväng ut till stan och skriva under lite papper och sedan ska vi få lite skånebesök :) Kanske kan få upp båda grannarna också :) Ska bli så himla kul, saknar dock Kim och Niklas men men, det kommer att komma fler tillfällen ^-^ Killarna är sugna på thaigryta, min favorit hoho. Känns som det var längesen jag gjorde den rätten ;D Men hur som, ni får ha en underbar fredag så kommer jag att svara på era fina kommentarer under helgen :)

Min favoritdryck från den tiden jag åtminstone drack lite alkohol ;p

Jag kan varken tro mina egna ögon eller öron, tsukii + dietdryck? Jag skulle vara den sista i världen som skulle besöka en hälsobutik för att köpa dietdryck. Men sanningen är den att jag behöver det just nu, bättre det än att jag går runt och bara lyckas få i mig en hel måltid på en dag? nu kan jag kombinera det lilla jag lyckas få i med en sån här shake, den innehåller iaf good shit! – alla viktiga vitaminer, mineraler, kostfiber, fettsyrorna omega 3 och 6, protein och kolhydrater. Och fett, men inte för att dessa innehåller så många kalorier eller så mycket fett, men bättre än inget.

Illamåendet har bara blivit värre och värre. I morse mådde jag så fruktansvärt dåligt att jag skakade och kände att jag skulle spy när som, hatar den känslan! Efter några telefonsamtal med sjukvården fick jag hoppa över en tablett eftersom dosen kanske var för hög med tanke på att jag hela tiden blev allt sämre. Dessutom var jag förmodligen också på väg att få vätskebrist eftersom jag knappt kunnat dricka eller äta något. Snacka om vilken ond cirkel! Mår såklart mycket bättre nu framåt kvällen när jag hoppade över dagens tablett, som tur är. Men jag kämpar varje dag och hoppas att en mindre dosering kan vara lösningen.

Älsk var jättesöt och köpte en sån måltidsersättningsshake så jag fick i mig den under lunchen + knappt en tredjedel utav en hel portion (nej inte den på bilden nedan – det på bilden är måltidsersättningspulver). Hamnade seriöst i en ond cirkel, det ena ledde till det andra. Nu då? Mindre mediciner = mindre illamående = gladare och piggare. Förhoppningsvis kommer jag att kunna börja äta lite mer nu också när jag inte vill spy på allt jag ser och känner doften av.

Update: Seriöst, detta var det vidrigaste jag någonsin har fått i mig. Denna slog fasen rekord på äckliga-drycker, värre än min 2:a proteinlåda från gymgrossisten. 300 kr bortkastad? nja, jag får nog försöka klunka i mig de resterande 14 glasen under veckan. Däremot känns det riktigt mättande. Lyckades nästan få i mig en hel portion för första gången på nästan en vecka, as skönt! plus ett sånt här glas med mineraler och sånt. Duktiga mig.

Livet är tufft och egentligen har jag inte tid att må dåligt. Har snart medicinerats i 4 månader och jag har nyligen bytt mediciner, den mesta delen utav tiden har gått ut på att lida och så kommer det att fortsätta att vara i några veckor till, om inte t.o.m en hel månad till. 4 månader är en tredjedel utav året kära vänner! Biverkningarna är ren plågeri, att jag hellre önskar att jag vore död. Under dessa 4 dygn har jag ätit 4 hela portioner på 4 hela dagar, sovit 7 timmar om nätterna, mått illa, kramper och varit sängliggande mestadels. Idag var jag så deprimerad att jag låg i sängen hela förmiddagen och glömde bort två möten. Jag är den som sköter det jag ska göra, passar tider och avbokar inte om det inte är nödfall.

För några år sedan hamnade jag i mitt livs största kris och jag borde förstå situationen mer än väl. Det tar tid och det är inget jag kan göra. Biverkningarna kommer att fortsätta, men det jag känner är att: för helvete, jag har inte tid att må dåligt!! – men när har man tid med det egentligen? Livet rullar på, stressen äter upp dig och snart körs du över av livets rullande hjul. Jag vet inte hur jag ska tillåta mig själv att må dåligt, det känns så jävla fel. Så jävla hjälplöst att jag inte ens kan kontrollera mig själv, mitt tillstånd eller min hälsa. Jag vill inte komma med ursäkter, men faktum är att min ohälsa ger mig inget annat val än ursäkter.

Jag ska försöka gå ut på en kvällspromenad med Sam och hoppas på att må lite bättre när jag kommit hem igen. Hoppas jag inte bangar på nåt vis, har varit så sjukt orkeslös och omotiverad. Jag står inte ut med att ha det så här, men detta är min sista utväg och jag hoppas att jag har gjort rätt val. Jag söker inte sympati utan jag behövde bara skriva av mig. What does not kill me makes me stronger i guess :)

Då fortsätter jag på min utmaning, 7 days a week :)

Min lilla (men goa) familj består utav min mamma T.T och min lillebror T.D (mina initialer är också T.T) ^^

Min mamma T.T är som en levande ängel. Hon är utan tvekan världens snällaste, mest hälpsamma och generösa människa som man någonsin kommer att kunna träffa och jag överdriver inte ett dugg bara för att hon är min mamma. Alla mina vänner och folk som känner henne, vet hur underbar och snäll hon är. Hon är dessutom en naturbegåvning och kreativ på alla möjliga sätt.. åh listan kan göras lång. Hon är dessutom jättevacker, min franska/vietnamesiska mamma! :) Perfekta och böjda ögonfransar, djupa och stora ögon, väldigt ljus och ”rosig” hy som en europé, osv! Hon når snart 40 års åldern men ser fortfarande ut som 30, hoppas jag också kommer att se mycket yngre ut än vad jag är haha :p

Som de flesta säkert också dela åsikt om, så är mamma världens starkaste. Trots att hela hennes liv bestod av skitmänniskor, fattigdom, jobbig uppväxt och andra tråkigheter så tog hon sig igenom allt utan att bli bitter eller hatfull. Däremot har hon oändligt mycket med kärlek och värme att ge, det är helt ofattbart hur mycket hon har gett under hela sitt liv men ändå kan fortsätta att ge, trots att folk har gett henne så mycket skit. Jag hade nog blivit jävligt bitter och förbannad på livet, haha! Men jag avundar henne för hennes styrka och mod, därför försöker jag att tänka på henne under dom jobbiga stunderna för att bli motiverad och fortsätta framåt. Hur som helst så är min mamma världens bästa helt enkelt, ord kan inte beskriva denna underbara människa :)

Mamma och jag delar på flera gemensamma intressen, men det största måste nog ändå vara sången. Hon är sjukt duktig på att sjunga, med lite träning hade hon faktiskt kunnat komma långt. Hon ville också bli sångerska när hon var i min ålder ^^ Jag har fått många goda egenskaper av henne som jag är så glad över.. något som hon, jag och morfar delar på är den händiga och kreativa egenskapen :)

Min lillebror T.D, som fyller 17 om några veckor, är en ansvarsfull och mogen kille för sin ålder. Han är mästaren på att laga den perfekta kycklingen, mmmuummss!! Och han är den ekologiska och nyttiga killen i familjen. Inget tillsatt, bra fetter, minska på sockret och kryddan osv.. haha. Han är typ som ”nyttiga-polisen” där hemma som håller koll på att det är nyttiga saker vi får i oss. Han är som mig, rökfri och konsumerar inte alkohol – good boy eller hur? Han är såklart helt emot droger. Folk får göra vad de vill men han står fast vid sina åsikter och faller inte för grupptryck, stark kille det! Under de senaste åren har han gått och blivit längre än mig! När vi var yngre så var han typ kort och lite mullig, folk mindes honom som väldigt liten. Som sagt, han var väldigt kort men har nu vuxit ikapp de flesta haha. Min bror är som min mamma, tar andra före sig själv, hjälpsam och är jättego. Han är älskad och väldigt omtyckt av alla människor som han träffar! ^^

Bror min har fått mammas stora och djupa ögon, långa böjda ögonfransar och den ljusa och rosiga hudtonen. Är ju inte lite avis heller!! Folk har ständigt gett honom komplimanger sen han har varit barn, om att han ser ut och vara en liten blandis mellan asiat och västerlänning.

Min pappa behöver jag nog inte nämna, för jag har ingen. Och så hade jag världens största släkt också ja, typ! Så det känns inte lönt att ta upp det haha. Och min egna lilla familj består av min pojkvän och min lilla Sam.

Dag 1: Presentation av mig
Dag 2: Därför bloggar jag
Dag 3: Mina största intressen
Dag 4: Mina framtidsvisioner

Har sån ångest. Allt jag äter smakar skit och allt kött smakar fasen rått!! och min aptit är som bortblåst! Det har pågått i några dagar nu och idag brister det för mig. Hoppas bara att det är tillfälligt. Vet inte vad problemet är, åh blir galen.. så idag avstår jag från bloggandet, kanske imorgon med. Fortsätter med dag 4 när jag mår bättre och kan skriva vettigt igen. Inte min dag idag, skit dag!

Då börjar vi med första delen av 7 days a week: dag 1 – presentation av mig. Håll i er, detta är nog första och sista gången jag kommer att vara så personlig! haha :D

Lite kort om mig och min bakgrund
Namnet var då Tsukii och jag har många smeknamn, det vanligaste är Tsuk, konstigt? nä. Fyller snart 20 år och jag är bosatt vid Brämhults juice fabriken :) Jag är egentligen en smålandstös som är född och uppväxt i kära Småland! Jag flyttade ifrån Småland för ca 3 år sen och började på gymnasiet i Borås och läste på entreprenörsprogrammet, hade tänkt mig en rivstart på ett nytt liv med tanke på min tråkiga barndom, skilda föräldrar och andra tråkigheter, men vad jag inte anade var att det jobbigaste kapitlet ur mitt liv väntade på mig strax efter flytten.. men jag ska inte gå in på det ^^ Har en pojkvän sen 2 år tillbaks och jag är matte till världens sötaste vovve, Sam! :D

Släkt och språk
Först ska jag börja med att säga att jag är från Vietnam haha. Jag har världens största släkt typ, nä men som alla andra asiater har jag en skit stor släkt. Så stor att jag inte ens vet vem som är vem och vem som är min släkting eller ej, men tur nog så bor inte alla i Sverige utan folket är spridda i olika länder, haha. Min morfar är fransk, därav lite franska rötter. Kan ingen franska, tycker inte att språket är så särskilt vacker, men jag skriver, läser och talar flytande vietnamesiska. Jag lärde mig prata vid 2-3 års åldern kanske, det första språket jag lärde mig var vietnamesiska och det var alltså inte förrän jag började på dagis 4-5 år förrän jag lärde mig prata flytande Svenska. Har nu med åren fått mycket bättre Svenska än Vietnamesiskan, men båda språken sitter i ryggmärgen såklart :)

Barndomen
Förutom att jag hade en kass barndom, så var jag en stor drömmare. Jag älskade att stå i centrum och sjunga och uppträda. Först var det Spice Girls som fick vara förebilderna men sen så blev Britney min största idol! Drömde om att bli en duktig sångerska och grym dansare men också konstnär – jag målade HELA tiden. Tror jag var den enda ungen som målade så jäkla mycket på dagis, har kvar en fet bunt med teckningar i förrådet haha, kreativ var jag redan då ja. Att måla fint har jag tyvärr ”tappat” under högstadiet och dansen ligger på hyllan och dammar lite medan sången står mig nära hjärtat än idag.

Jag har alltid varit bortskämd tack vare min mamma, hon är för snäll och kan typ inte säga nej haha (jag har fått det av henne :p). Jag hade mest leksaker av alla andra barn jag kände och jag förstod aldrig varför de hade så lite leksaker. Men under gymnasiet lärde jag mig en hel del och idag är jag som en helt annan person med en helt annan livsåskådning, jag försöker ständigt att göra saker för henne och köpa saker till henne som hon själv vill ha men inte våga tillåta sig själv att få. Som barn hade jag ingen särskild superrelation till min mamma då hon försörjde hela familjen och knappt hade tid, under tonåren var det upp och ner mellan oss, men idag inser jag hur mycket jag älskar min mamma och bara vill henne det bästa ^-^

Personlighet
Förutom kreativ och påhittig så är jag som person väldigt ärlig, ansvarsfull och omtänksam. Jag kan vara för snäll vid många tillfällen men sen har jag även mina stunder där jag kan vara en riktig retsticka haha. För övrigt är jag en grubblare och har gått och blivit ganska sluten i mitt egna lilla skal under de närmaste åren. Det kan vara krävande att lära känna mig på riktigt eftersom man måste ha massa tålamod och engagemang, men det är då jag vet vem som är en sann vän – personen som har haft tålamod och försökt att nå fram till mig, fördel yes.

Alla mina lärare har alltid fått uppfattningen av att jag är väldigt skötsam, trevlig och snäll – vilket stämmer väldigt bra. I högstadiet kanske man skolkade lite då och då, men inget värre än så. Jag har aldrig hamnat i fyllecell, jag snattar inte smink och grejer osv, jag tror ni fattar poängen haha. Ickerökare, konsumerar ej alkohol, aldrig provat på droger (kommer aldrig göra det heller), har bra betyg och hela köret. I’m a good girl u know, alltid varit kommer alltid vara skötsam av mig :)

Och så ska ni veta en sak, jag avskyr att skriva en massa text i bloggen men detta får bli ett undantag haha. Och jag är inte heller den bästa på att visa känslor eftersom jag är så sluten av mig, meeen man försöker ju alltid att förbättra sig på sina sämre sidor right! :)

Jobb/karriärmässigt
På denna biten tror jag faktiskt väldigt mycket på mig själv. Jag är mycket väl medveten om mina kunskaper, mitt engagemang och mina starkaste sidor, och jag vet att jag kommer att komma långt i livet och att jag kommer att lyckas med mina mål :)

Hoppas ni hade en trevlig läsning, det är lite skrämmande att jag skriver detta inlägg haha ändå har jag tagit allt i stora drag liksom men imorgon fortsätter nästa ämne, dag 2: därför bloggar jag.

Glömde berätta om min arbetsintervju idag, av alla sökande blev jag en av de tre som fick komma på intervju, positivt? ja :) Om jag lyckades spika intervjun så kommer jag att hålla fotokurserna för medborgarskolan från och med nästa termin och självklart kommer jag att få gå på lärarutbildning :) Hade varit awesome om jag fick jobbet! :) Tog med mig lite bilder (bl.a. bilden nedan) som jag har fotat och visade dom, fick positiv feedback ^^

Folk jag träffar dagligen på olika möten blir alltid lika förvånade över hur många möten jag har inbokade på en dag, min läkare tyckte att jag hade för många möten på en gång och att det ”verkade” jobbigt. Jag tycker att det är sjukt smidigt att springa på möten under en och samma dag istället för att strö med enstaka möten över alla veckodagar haha :D

… På tal om undervisning, så har jag funderat på att undervisa elever i Vietnamesiska, hade mvg i vietnamesiska under nästan alla åren (det första hade jag VG+)  jag gick på hemspråk trots att jag är född i sverige. Sverige har så dåligt med hemspråkslärare, bl.a i Vietnamesiska. Men deltidsjobb är inte högsta prio just nu. Tsukii som lärare? Tror knappt mina egna öron, oförväntat helt klart!

2 små nallar från asien, presenter från mamma.

Det blir en liten familjemiddag ikväll ^^ Ska bli skönt att spendera resten av helgen med mamma och bror. Förövrigt har jag hamnat i extra-kluven-perioden, arbetslivet går framåt men resten av mitt liv verkar ha stannat och jag mår så dåligt. Jag vill komma ur det livet jag lever nu, avsluta det och påbörja ett nytt – kapitlet av mitt eget liv, men ändå är jag kvar i allt min far lämnade till mig.

Nog om det, nu blir det webb design tills mamma har kommit hem :D

..till allt bloggande är inte på topp idag. Så jag ska sitta och webb designa på en annan design, måste öva upp mina nya php skills! så ironiskt dock, en tjej hade köpt exakt allt jag la upp på bloggen under en period och försökt fota lite i mitt stuk för att inte ens nämna vad för pixel material hon hade i sin blogg ;p snacka om riktiga fans!

Jag vet att några av er gillade min tidigare designstil mer och jag tycker detsamma, gillar inte alls de designer jag har haft på bloggen nu, det saknas något, men jag har lovat mig själv att inte publicera saker jag har gjort helhjärtat mer, står inte ut av att folk bara snor när jag har gjort allt med kärlek och passion, so no more stealing. Finner ni mig kaxig nu så har ni missuppfattat allt, jag är bara less på dessa små tjuvar. Nu ska jag kila vidare!

bildkälla: dolliecrave.com

Michelle Phan la upp en bra grej på FB: H.A.T.E.R.S – Having Anger Towards Everyone Reaching Success ;) Soooo true!

- Åh finally! Bloglovin funkar nu! Tog ju sin tid men nu funkar den i alla fall :D Så ni som hade mig på bloglovin tidigare behöver inte bekymra er över nåt, mina inlägg kommer att uppdateras i bloglovin som vanligt och ni nya får gärna lägga till mig! :)

Förresten så hittade jag till en blogg igår som har min nallebjörn som jag ritade (dedicated to my bunny Melody) och min självporträtt. Personen har bara suddat ut vissa detaljer och ritat av exakt vissa andra detaljer så det var liksom halvt som halvt, men jag känner igen mina egna pixel figurer. Spec om det är en bild jag har gjort till min egen kanin och en självporträtt. Folk fattar inte, jag är så less! Har inte planer på att lägga upp mina små pixel kreationer här på bloggen mer i alla fall! Om du känner igen dig, ta bort skitet och börja respektera mig på riktigt.