Hair, Make up,
All of my photos | Flickr
Translate
Posted by Tsukii / 
Category: 
Efter 5 års kämpande kunde jag ändå inte bli 100% bra igen.. Denna gång är jag påväg in i en djup depression och jag känner hur jag sakta tynar bort för var dag som går. Jag försöker att hålla igång mig själv och göra saker som jag vanligtvis gör och gillar att göra, men sysslorna blir allt färre och snart är jag i det svarta hålet igen. Det finns ingenting som lockar mig längre, inga intressen.. ingenting. Bara destruktiva tankar. Det enda jag vill är att dra täcket över huvudet och hoppas på att jag inte längre behöver bemöta verkligheten. Jag vill komma bort, men jag vet inte vart. Jag vet inte vad som blir av mig om jag blir sjuk igen, jag är så vilsen.
Om jag till och med inte längre klarar av att gå till Lindex, så är det verkligen ett tecken på att jag inte längre orkar mer. Mitt sista hopp, jag får inte ge upp Lindex – den bästa arbetsplatsen nånsin med världens bästa människor. Det enda stället som nånsin har fått mig att le dagarna långa.. somna och även vakna med ett leende. Jag få inte ge upp.
Därav min bloggpaus, så.. nu vet ni det.
17 Responses.
Gör det du behöver göra för att må så bra som möjligt, bloggen kommer inte i första hand.
Tänker på dig.
Kämpa på, gumman.. Ta en dag i taget. Jag vet hur omöjligt det kan vara(/kännas) men ge inte upp! Kramar!
Kära vän!
Jag blir så orolig för dig. Vill bara ta en buss och åka till dig direkt!
Jag hoppas verkligen att det blir bättre <3
Kramar
Vill bara skicka en styrkekram ;)
massa styrkekramar till dig<3 hoppas verkligen du kommer på fötter igen! Hade mer än gärna bytt jobb med dig vill så gärna jobba i klädbutik! massa kram!
Fy… :( Du som mådde så mycet bättre nyss… :( Men du vet att jag finns här om du behöver/vill prata med någon. Stora kramar till dig sötaste! <3
Ge inte upp vännen! Finn styrkan i människorna omkring dig. Tänker på dig <3
Håll igång. Koncentrerar bara på de positiva grejerna. Jag finns om du behöver mig.
Styrke kramar från mig och vovvarna!
Don’t Give Up!
Fortsätt kämpa!
Jag hoppas du börjar inse snart att folk runt omkring dig behöver dig.
Jag önskar dig all lycka i världen :)
Skickar en tanke till dig. Be dina närmaste om hjälp genom det här, de VILL hjälpa till mer än du anar. De kanske bara kan hjälpa till med något praktiskt som du inte orkar göra just nu, men all sorts hjälp är bra för att du ska kunna koncentrera dig på att må bättre. Prata om det, sov, tillåt dig att skippa alla måsten och gör bara vad som faller dig in – att vara spontan kan göra mycket när man inte känner för något.
Låter riktigt jobbigt…känner igen mig i det du säger. Ge inte upp, det kommer ljusare dagar! försök att fokusera på det positiva i ditt liv. Hoppas du mår bättre snart. Kram
Bloggen är verkligen underordnad i såna här lägen, så känn ingen press att uppdatera. Du är det viktigaste just nu, och det är nästan värt att stänga ned vissa aktiviteter bara för att ha kraft att göra något viktigare, som att överleva, som att fortsätta ta sig till jobbet, även om det inte ger någon större mening.
Jag kan knappast komma med några peppande ord i formen av ”det blir bättre” eller ”tänk positivt”. I det hemskaste mörker hjälper det inte med löften om en ljusare morgon, det är ju just nu man drunknar. När jag har det som svårast tar jag en timme i taget. Människan är seg, jag har överlevt nattsvarta depressioner genom att obönhörligt fortsätta existera, även om jag allra helst velat dö. Någon gång blir det bättre, det gäller bara att orka hålla ut tills dess.
Kärlek till dig.
Äntligen hittade jag din blogg igen! Har letat som en galning men kunde inte komma på vad den hette, vilken tur att du var på blogg.ses startsida. Nu ligger den säkert bland mina favoriter :D
usch, vet precis hur du känner, har också perioder då jag är sjukt omotiverad deppig och helst av allt bara vill sova en vecka eller två. Vet inget man kan göra för att komma ur det, utan det brukar smälta bort av sig självt efter ett tag och så är man glad och pigg och inspirerad igen! Men det är ju väldigt skönt när man har någon närstående som är förstående och som försöker underlätta de mörka dagarna för en, håll hårt i de som betyder mest för dig :)
Kämpa på! Framtiden är ljus, ingen stannar i mörker förevigt, även om en minut kan kännas som en evighet. Jag som läser psykiatriskt omvårdnad är inte riktigt glad för ”happie piller” eftersom varje människa är unik och det är utifrån dina behov och dina önskningar man ska komma fram till en behandling/metod som hjälper dig att nå dina mål. Jag hoppas att du inte trillar ner i piller träsket, och jag hoppas verkligen att din psykolog/terapeut/behandlare kan hjälpa dig att återfå livsglädjen och le åt livets små magiska händelser. Du är en fin människa som förtjänar att se på världen utifrån ett par rosa glasögon. Du är en unik individ som gör världen bättre, genom att du finns.
Jag hoppas du inte tar illa upp över min kommentar. Mitt syfte är att ge dig kraft till att kämpa vidare, inte trampa på dig när du redan inte vill resa upp.
Skulle vilja avsluta med Josh Groban; ”Don’t give up, because you’re loved”. :)
Gud vad jag känner igen mig i det du skriver.. Man vill bara gå i ide och inte finnas till ett tag tills man orkar komma fram igen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt blir bra igen för dig. <3
tSukii… T.T
Jag har varit med om precis samma sak som dig. Men vet du vad det beror på, vad anledningen är? Kan det vara p.g.a en händelse som du inte vill minnas? Eller p.g.a stress? Eller vad? Berätta gärna detta för mig, snälla. Vill så gärna hjälpa. ♥
Finns ett kommentar bort! KÄRLEK / Mei